För ett tag sedan fick jag en låda full med kameror av min morfar. Detta var en av dem - Brownie, tillverkad mellan 1946-1957 - men jag har inte testat den förrän nu. Den blev omedelbart en favorit! Den använder 120-film, men är ganska simpel och lådan inuti är väldigt stor, så varje bild på negativet blir väldigt stor - så när jag fotade och rullen var slut efter 6 kort blev jag väldigt förvånad. Men det blev ett himla sexigt negativ och bilderna blev jäklig bra, så jag är nöjd. Den släpper in mer ljus än den här typen av simpla kameror brukar göra, vilket betyder att det går bra att fota även när det är mulet. Tyvärr tar inte min nyköpta scanner 120-film (dessutom exponeras hela negativet ända ut i kanterna) så jag får scanna i två delar och pussla ihop dem. Det funkar ju ganska bra, men är inte jättesmidigt.
Ayumi, som jag lärde känna när jag bodde i Tokyo för fem år sedan, kom på besök under Way Out West. Mycket trevligt!
Erik skulle också på Way Out West.
Jack och Kristina flyttade upp till Stockholm och jag följde med för att köra bilen tillbaks till Göteborg.
Nya tider.
