Screentryck, tre färger, 37x37 cm (tryck: 30,5x30,5)

Del två i den lilla serien som började med Fine heart för ett tag sedan. Det här trycket har en lite liknande tanke och är baserad på filmen Where the Wild Things Are. Ni som sett den kanske förstår. Medan jag tryckte den hade jag en liten kris eftersom jag inte tyckte det blev bra alls. Första trycket, den gula bakgrunden, såg alldeles för ojämn ut. Jag klantade mig lite. Men jag fortsatte hur som helst och när jag tryckte medaljongerna (återigen egentillverkade) så täckte de över ojämnheterna så att de inte syntes. Och sista trycket, de svarta linjerna, förhöjer alltid helheten när man sätter det. Men det är alltid lite ångestladdat eftersom sista trycket kan sabba många timmars arbete om man klantar sig. Men det gick ju bra!

Före och efter:

Två affischer jag designat för två olika tillställningar under samma dag:

Öppet hus på Göteborgs konstskola. Förslag till affisch. Jag vet inte än om den kommer användas. Hur som helst så kan man komma och kolla hur skolan funkar då. Se verkstäderna och lite arbeten under arbetets gång.


Samtidigt, några hundra meter från skolan, har vi grafiker vernissage för vår utställning. Lite fräckare grejer kommer det vara där. Och säkert cider och salta pinnar att mumsa på. Det blir trevligt. Den här affischen designade jag i samarbete med några andra av de som ställer ut. Den är tryckt i screen i 20 exemplar och lite större än ett A3 i storlek.

Vi ses där!

Screentryck, tre färger, 37x37 cm (tryck: 30,5x30,5)

Variation på en av torrnålarna i mitt enomdagen-projekt. Och detta tryck är jag sjukt nöjd med. Även om det gick väldigt snabbt från skiss till färdigt tryck (ett par dagar) så känns det som ett av de mest gedigna och genomarbetade tryck jag gjort. Och särskilt stolt blir jag över att jag designat mönstret själv. Tidigare (jag har ju gjort bilder i det här stuket förr) har jag bara snott mönster på internet, men det känns fint att ha gjort allting från scratch helt själv.

Bilden är i ett lite halvmysko format. 30,5x30,5 cm. Det är för att jag ska skicka in den till en amerikansk grafik-tävling vid namn Footprint och vars enda regel (typ) är att trycket ska vara 1x1 foot, vilket alltså är 30,5x30,5 cm. Jag brukar ha lite hjärnspöken kring siffror, och alltid se till att jag gör bilder i jämna fina tal så det tog emot lite att lägga på en halv centimeter extra bara för att jänkarna har ett annat räknesystem... Men äsch. Och man tänker bort siffrorna så är formatet rent optiskt jäkligt sexigt, så det kommer jag säkert jobba med mer.

Ska göra ett tävlingsbidrag till nu som kommer gå i samma stuk.


Behind the scenes:

Började med att skissa upp en tapet. Jag har alltid trott att jag inte kan rita organiska mönster, så jag blev lite förvånad när jag såg att jag lyckades så bra. Scannade in den och ritade av den i illustrator så att den blir vektoriserad så jag kan klippa och klistra och förstora och förminska hur jag vill utan att det blir pixligt eller problem.


Sen skissade jag upp figurerna. Detta är som sagt en variation på en bild jag gjort i mitt torrnålsprojekt, och den bilden gjorde jag samma dag som jag såg Dagur Karis film Good Heart på Göteborgs filmfestival. Bilden var alltså inspirerad av filmen, och denna nya bild var tydligare så, då schäfern har fått klä sig i sin husses kläder, och ankan fått göra detsamma. (Dagur Karis första film, Noi Albinoi, som är en av världens bästa, går på SVT nu kl 22:45!) Denna teckning tuschade jag bara sedan. Inget datorisering i den.

Sen (efter lite pusslande med OH-filmer) var det dags att trycka!




Klar!

Ja, jag vet inte riktigt. Det är alltså en och samma utgångsbild (den översta), inverterad på olika sätt så att det blir fyra olika bilder. När jag började skissa på den här lilla bildserien var jag väldigt peppad. De blev ganska fina tillsammans, men ändå lite tråkiga tycker jag. Ville mest få dem ur mig nu så jag tryckte dem rätt snabbt idag så jag kunde fortsätta med andra grejer. Dessa andra grejer blev dock jäkligt fräcka och kommer upp på bloggen imorrn, om inte sista trycket pajar alltihop.


Screentryck, 1 färg, 21x15 cm, Upplaga: 4.

Jag har länge funderat på att på något sätt härma Chuck Close och göra ett självporträtt bestående av prickar. Hans gamla porträtt av Philip Glass ligger alltid i bakhuvudet och inspirerar. Så nu testade jag. (Och min scanner är kass.)



Det blev väl inte riktigt som jag hoppats. Men detta var ju just ett test och en skiss för att se om det skulle kunna funka över huvud taget med de färgpennor jag har. Och det skulle det nog. Men jag måste göra fler punkter, och försöka hitta fler färger. Jag försökte så gott det gick att separera färgerna i Photoshop (sån lyx hade nog inte Chuck) och sedan prickade jag efter färgerna i rutnätet i mitt block. Blocket har färre rutor än det rutsystem jag ritat upp på ett större papper, så därför blir bilden ganska luddig. Förminskar man den ser man lite bättre vad det föreställer, men äsch. Jag får helt enkelt försöka i större skala!

Bakom kulisserna:

Tre olika bruna färgpennor + en svart. Ändå syns inte särskilt stor skillnad mellan färgerna.


Under arbetets gång: SVT-play med en dokumentär om Ola Salo, och fusklappen på laptopen.

Jag nämnde ju för ett tag sedan ett projekt jag håller på med: att göra en torrnål om dagen. Nu har jag gjort det i lite drygt en månad och så här ser det ut:



Detta är då alltså knappt en tredjedel av det färdiga resultatet. Och det är nästan ännu göttigare att se (och bläddra i) bunten när alla tryck ligger i en hög. Eller bunten med plastplåtarna. Fyrkantig å go. När jag är färdig ska jag sätta upp allihop på väggen och betrakta maffigheten.

Ett projekt jag har på gång just nu är att illustera alfabetet. Varje bokstav ska illustreras av ett djur som korsats med en kändis. Här är en skiss på bokstaven K:

Nu skiner solen i Göteborg och snön börjar smälta. Då vågar surikaterna från Azaleadalen titta fram.