Att få saker på posten är ju väldigt trevligt. Det känns lite mer äkta än email och facebookhälsningar och sånt där. Särskilt spännande är det att få saker på posten som inte har någon avsändare. Det kanske det inte är alla som får särskilt ofta, men jag har fått lite sånt.


Ett vykort (storformat) föreställande Prins Carl-Philip.
Detta fick jag förra sommaren, helt utan förvarning eller förklaring. Det kom dagen efter jag hade mött en kär vän som jag bråkats en del med under en tid, så jag funderade lite på om det kunde vara ifrån denne. Men varför? Och varför prinsen? Det kunde jag inte förstå, och jag frågade så småning om min vän - när vi slutat bråka - om det var från denne, men fick nekande svar som verkade uppriktigt. Nåväl. Jag hängde up Carl-Philip och tänkte sedan inte så mycket mer på det. Poststämplat i Göteborg är det hur som helst.


26 stycken hjärtformade pärlplattor (Zeldainspirerade).
Dessa kom på posten (i en fyrkantig låda med massa frimärken på) några månader efter Carl-Philip. Jag vet inte om de har något med varann att göra dock. Pärlplattorna kom några dagar innan jag fyllde 26, och hjärtana är från Zeldaspelen, där de som i alla spel representerar liv. Ju fler hjärtan du får, desto längre lever du. Jag har haft misstankar om att paketet kommer från en vän i Stockholm, men denne har bestämt hävdat sin oskuld och jag har inte riktigt kunnat avgöra om det är sant eller falskt, men jag får väl lita på hans ord. Tyvärr syns inte poststämpeln särskilt tydligt alls så jag kan inte avgöra var den kommer ifrån, men göteborgsk poststämpel brukar åtföljas av en poseidonstämpel, och någon sådan ser jag inte på paketet (som jag sparat för vidare analys).


Ett vykort (storformat) föreställande kronprinsessan Viktoria.
Detta fick jag i somras, ganska exakt ett år efter jag fick Carl-Philip. Mycket märkligt. Och vad som är ännu mer märkligt är att handstilen som tecknat mitt namn och adress inte alls är lika på de båda korten, som för övrigt är av exakt samma typ. Handstilen stämmer inte heller överens med den på lådan med pärlplattorna. Men det är klart att de två vykorten måste vara från en och samma person? Bara det att denne bytt handstil för att förvirra mig och inte röja sin identitet. Men i så fall kan det alltså mycket väl vara så att det är samma person bakom alla tre breven. Hmm..

Mysteriet förblir olöst. Snart fyller jag år igen, så det ska bli spännande att se om jag får ett nytt hemligt paket. Och om jag får ett nytt kungligt vykort nästa sommar.

En skiss som väldigt snabbt blev en färdig bild en inspirerad afton.

Detta är frukten av skissen i mitt förrförra inlägg. Kattaffischer!

Idén är ganska gammal. De här reklampelarna är ju ständigt fyllda av reklam, som hela tiden byts ut. Varför inte sätta konst där istället? Så det är en tanke jag har haft ganska länge, och från början såg den annorlunda ut. (Det kanske kommer en fortsättning så småningom..?) Men nu när det börjar dra ihop sig för val så ville jag göra någonting angående det. Och kom att tänka på min gamla kattaffisch jag gjort. Så jag skissade upp en ny liknande katt, som dock är mindre övertygad än den förra.

Tanken är att den ska vara dubbeltydig. "Fingers crossed" betyder är ju utomlands lite som att hålla tummarna och hoppas på det bästa, medan det här i Sverige snarare betyder att personen med de korsade fingrarna ljuger. Fingrarna göms då bakom ryggen, men den här katten visar stolt att den ljuger. Eller "håller tummarna". Bestäm själv.

Att det vid en snabb första anblick ser ut som han pekar finger var inte medvetet utan bara ett turligt missöde, som ger en till tolkningsmöjlighet.


Jag ville sätta upp dem mitt i stan där folk irrar omkring och ser dem, dagen innan valet, lite för att påminna och peppa inför morgondagens val. Kom igen nu! Det kan gå!

Och en annan av poängerna med projektet, den ursprungliga idén innan valet kom in i bilden, var affichernas förgänglighet. De har kort livstid eftersom det hela tiden affisheras om nya evenemang. Redan efter två timmar hade två av affischerna täckts över. Och en rivits ner. (Jag återkommer med utveckling om det imorgon.) Och det är något fint i det. Det är en väldigt enkel bild och den är relativt enkelt framställd, men jag har ändå lagt ner arbete i det. Sedan släpps katterna lös i staden och får klara sig på egen hand på stadens villkor.

Lite bilder från arbetets gång:

Novemberfestivalen är en av Sveriges största kortfilmstävlingar. Den har deltävlingar i 19 regioner i Sverige och tre av mina filmer kommer vara med i tävlan i Göteborgsregionens uttagning. Redan nu kan man rösta till publikens pris på deras hemsida, men det stora evenemanget kommer vara på Hagabion 2 oktober (vilket också är min födelsedag!) där alla filmer kommer visas.

Jag tror inte riktigt att nån av mina filmer kommer att vinna (med tanke på att filmen som just nu leder i publikens pris-omröstningen i min grupp är en tokig dokusåpaparodi (fast den huvudsakliga uttagningen görs av en jury, så det finns kanske en chans ändå)) men det ska bli kul att visa filmerna på bio bara. Dessa tre filmerna är det det handlar om då då:





Så gå in och rösta (om inte annat för att rösta ner dokusåpaparodin), gärna på nån av mina filmer (under kategorin "tungvikt") och kom gärna förbi och se filmerna på Hagabion 2 oktober. Jag vet inte riktigt vilken tid än, men det kommer nog snart.

En första skiss till ett projekt jag spånar lite på. Är förhoppningsvis klart om en vecka.

En snabb kladd. Lite gammalt, lite nytt.

Säsongen har börjat, vi har haft styrelsemöte och idéerna flög iväg. Det blir en jäkligt peppad höst för Grafikföreningen Tryck. Jag gjorde just denna flyer för vårt namn. Den är i A5-format och just nu bara tänkt att skrivas ut för att vi ska hinna sprida den på Kulturnatta i Mölndal imorrn, därför gjorde jag en svartvit variant också. Men det skulle va döläckert att trycka den gula i screen...