Det har varit lite tyst på Bill Murray-fronten på sistone, men här är senaste tillskottet:

Litografi, 30x30 cm (5 ex)

Kanske inte lika uppenbart som de andra trycken. Man behöver nog ha sett filmen ganska nyligen för att förstå vilken det ska föreställa. Det är Scrooged från 1988, som är en modernisering av Dickens En Julsaga. Bill Murray är ett tvättäkta kapitalistsvin med dollargrin tillika chef på ett TV-bolag och han säljer ut julfirandet mot våld och action. Men så kommer tre spöken på besök för att visa honom på rätt väg i livet. Men varför en mus med renhorn? Äsch, ni får se filmen om ni vill förstå helt.

Tillsammans med de andra tvåorna i klassen har jag samlat ihop till en portfölj. Vi gjorde varsin bild och den enda gemensamma riktlinjen var väl formatet, 30x30 cm. Det här är min bild:


Torrnål och screentryck, 5 färger, 30x30 cm (15 ex)

Det är nog faktiskt ett av de tryck jag slitit mest med för att få just som jag vill, och ett av få färdiga tryck som jag inte är särskilt nöjd med. Är jag inte nöjd brukar jag annars lägga ner arbetet eller göra om så det blir något annat. Men nu hade jag för mycket annat att göra samtidigt, och vi hade ganska kort deadline så jag körde på helt enkelt.

Problem nummer ett:

Efter att ha tryckt fem blad började jag färga in plåten (som är av tunn plast) igen. KRACK! Så sprack den. Suck. Då svor jag ganska mycket i verkstaden. Så funderade jag på om jag skulle göra om, men kom snabbt fram till att jag antagligen skulle knäcka plåten igen, eftersom den är så ömtålig där i det smala halspartiet. Så jag testade en annan typ av plast, som var mer hållbar, men den var inte helt blank så jag kunde inte torka ur färgen så hela trycket blev helt grått. Suck igen. Kopparplåt är ju egentligen standard när det gäller torrnål, men eftersom jag ville att kattbjörnen skulle tryckas ner i en relief i papperet behöver plåten alltså vara formskuren, vilket jag antog helt enkelt inte skulle gå att göra i koppar.

Kompromissen:

Eller snarare nederlaget. Jag fick ge upp reliefen och rista kattbjörnen i en plåt som var större än papperet. Förutom att det tog ifrån mig reliefen jag ville ha, men även ett minuspoäng i att när det blev tryck på hela papperet så plattades papperet ut och belv slätt och fult. Grängen försvann. Och det visade också att papperet vi enats om att använda inte är optimalt för djuptryck, framför allt när man blöter papperet, eftersom det när det torkar blir helt vågigt. Fastän jag lagt det i press i flera omgångar. Hu.

Nåväl:

Screen och mycket färg måste man ju ha i ett tryck för att det ska bli fint. Men där är jag missnöjd med att jag inte gjorde den tredje gula nyansen tillräckligt mörk för att man ska se tydlig skillnad mot den andra. Men när jag la till de svarta linjerna så ser man ändå lite mer skillnad, så helt illa blev det väl inte.

På vår utställning hängde vi upp alla trycken tillsammans:

Och helheten är ju underbar! (I mitten hänger mappen som trycken förvaras i.) Förvånansvärt sammanhållen med tanke på att vi inte haft något gemensamt tema (titeln "Punkgryta" anspelar på att innehållet kan vara lite vad fan som helst...) och inte direkt samtalat om de enskilda bilderna under arbetets gång. Alla bilder innehåller någon sorts figur som förhåller sig till en form av något slag, och många innehåller block av färg, och vi har alla valt snarlika nyanser. Intressant!

Sen har jag ju de fem ex av relief-kattbjörnen jag hann trycka innan plåten sprack:

Torrnål, 1 färg, 30x30 cm (5 ex)

Dem tryckte jag inte screen på för jag tyckte de blev ganska fina i sin enkelhet.

Nu har jag framkallat massor med film. Två rullar från min trogna Holga, och två rullar från min nya favorit, Konica C35-EF3, som jag hittade i en kappsäck jag fick fylld med min morfars gamla kameror.

Holga:










C35-EF3:














Den sista rullen film, den svartvita, var ett experiment. Jag kan inte framkalla färgfilm hemma (färgfilmsvätskor är svindyrt...) så jag köpte mig en billig svartvit rulle för att testa min nya C35. Jag upptäckte sedan att det var fel typ av film. Film som ska framkallas med C41, men jag har bara D76-vätskor. Jag googlade för att se om det går att framkalla ändå, men hittade ingen info. Jag frågade fotonördarna på fotosidan.se, men de visste inte heller. Men min googling visade att man faktiskt kan framkalla C41-färgfilm i min svartvita D76-vätska (om än utan perfekt resultat (och det blir så klart svartvitt)), så då tänkte jag att det ju ändå måste funka med svartvit film också så jag gjorde ett test helt enkelt. Höftade lite med framkallningstiderna och hoppades på det bästa. Och fastän jag fumlade ganska mycket i mörkrummet (en ljusstrimma lyste in under dörren) och med vätskorna (råkade ta fel flaska och hällde på fix före stopp, upptäckte det och hällde tillbaks och bytte, men öppnade locket på filmburken samtidigt så ljus kom in) så blev negativet ändå helt lysande! Så nu ska jag testa att göra samma sak och framkalla en färgrulle i svartvittvätskor.

Ja, nu har det gått en tid sedan senast, tyvärr. Men uppehållet beror inte på att jag inte haft något att göra eller uppdatera med, utan snarare tvärtom. Vi har satt upp (och tagit ner) en utställning, vars vernissage var över alla förväntingar med hundratalet besökare. (Och jag sålde ett tryck. Yay!) Samtidigt hade skolan öppet hus och till båda tillställningarna hade jag massa saker att göra färdigt. Min mor och storkusin var på besök och hade två stora lass gamla kameror med sig till mig. Tack morfar! Så dem har jag pysslat och fotat med också det senaste. Och trots att det nu är påsklov är det inte mindre fullt upp för det. Jag använder den tiden till att färdigställa gamla grejer som inte blivit färdiga än. Och det är ju bra, för allt det här betyder  ju att jag har massor att uppdatera bloggen med.

Men när det är mycket att välja mellan väljer jag allt som oftast ingenting alls istället, så en organiserad uppdatering får vänta lite till. Istället kommer här lite bilder från det som hänt det senaste, så kommer jag tillbaks på riktigt alldeles strax.


Vernissaget var som sagt superlyckat! Fullknökat i den lilla lokalen (som vi fått plats med fler tryck än vi trodde i) i princip hela dagen från 13 till 19. Sanslöst och väldigt, väldigt trevligt.


Eftersom det var öppet hus på skolan så snyggade jag till min arbetsplats något.


Nere i vänstra hörnet hänger min försoning med lito. En teknik jag alltid haft ett hatförhållande till. Dels för att jag inte lyckats hantera den, men också för att jag inte riktigt sett något användningsområde för den. Litons uttryck tilltalar mig inte riktigt. Det är inte helt sant, för jag har sett många fina litografier, men det har inte riktigt något att ge mig i mitt arbete. Jag arbetar inte särskilt fotobaserat i min grafik så då har jag aldrig haft användning för lito. Men nu hade jag en bildidé som bara kunde genomföras med lito, så då bad jag min kära lärare, fantastiske Jim, om en riktig idiotkurs så att jag kunde få ordning på skiten. Och det verkar som att jag fått det också! Tack, Jim! (Bilden är egentligen bara en testskiss, men den färdiga bilden kommer se ut ungefär så, och är del i mitt och Eriks Bill Murray-projekt. Vilken film det rör sig om kan ni ju roa er med att fundera på.)


Ett projekt som är nästan ett år gammalt nu. (Nja, inte riktigt kanske. Men ett halvår i alla fall.) "Någon annanstans i Göteborg" heter det och bygger på minnen kring allmäna platser i Göteborg. Sju bilder i torrnål + screen, med tillhörande text som beskriver minnet. Egentligen är allt färdigt, bara det att jag inte tryckt texterna än och därför har jag inte publicerat det här heller. Jag fick mycket givande respons kring det för ett tag sen, vilket lett till att jag ska göra om den sjunde bilden (som inte är med på bilden, men skymtas i lådan nere till vänster) och jag hoppas på att jag har gjort det efter helgen nu...