Tja, det är väl just vad det är. Kladd. Snabbt gjort och snabbt vidare till nästa. Var inspirerad av min vän Maria som gjorde en liknande sak som parafras på filmen om Frida Kahlo.



Musiken har jag gjort med min stylophone. Också den bör ses som en kladd.

Mitt andra tryck i vår Bill Murray-bildserie är färdigt. Från en film de flesta säkert sett.

Screentryck, 2 färger, 30x30 cm.

Inspiration har jag hämtat från japanska bokomslag som enligt min uppfattning ofta ser ut på det här sättet, även om jag inte kunnat hitta några exempel på internet... Detta går lite i samma stil som mitt Rushmore-tryck, vilket jag på ett sätt tycker är lite tråkigt. Men jag gillar bilden (och satt i sitt sammanhang när bildserien är färdig så kommer den nog finna sin egna plats). Gav den lite mer färg än scenen har i filmen. Tyckte den förtjänade det eftersom det känslomässigt är mycket färg i scenen. Den här scenen alltså:


(Dubbad till spanska. Lost in Translation...)

Jag har dragit igång ett projekt som går ut på att jag ska göra ett torrnålstryck om dagen. Hittills har jag gjort 10 stycken, men det kommer bli någonstans strax över 100 stycken när projektet är färdigt. Inspirationen kommer från Tal R, vars utställning på Louisianna jag såg för några år sen, där han bland annat hade fyllt ett rum med torrnålstryck från golv till tak. Kvantitet över kvalitet blir på något sätt rätt gött. Helheten blir enorm och man kan (förhoppningsvis) hitta en eller ett par beståndsdelar man tycker om.





I vanliga fall gör man torrnål på kopparplåt, men kopparplåt är svindyrt. Världens bästa Jim Berggren fixade då fram en tjock plast man kan rista i enligt samma princip. Det blir inte helt samma uttryck, men nästan. Och det är gött. Men plast är inte riktigt lika bastant som koppar, så jag råkade knäcka en av mina plåtar - i tre delar! - när jag färgade in den. (Man kan se det i trycket föreställande en grinig japansk skolflicka.) Så här ser plåtarna ut, infärgade:

Jag och Erik har ett gemensamt projekt på gång. Projekt BM. Det är någon sorts hyllning till Bill Murrays karriär där vi gör en bild till alla hans bästa/viktigaste filmer. Erik har hunnit göra två tryck än så länge, och jag gjorde just färdigt mitt första, på filmen Rushmore:


Screentryck, 2 färger, 30x30 cm.



Det tog ganska lång tid för mig att bestämma mig för vad jag ville göra för bild. Det var många idéer som dök upp i mitt huvud men jag hade svårt att bestämma mig för en. Eftersom Rushmore är världens bästa film så vill man ju göra den absolut bästa bilden man kan. Det blev den här. Inspirerad av denna scen:

För ett tag sedan skaffade jag mig en ny mobil. Jag ville ha en mobil med kamera för att snabbt kunna fota sådant jag stöter på här och där som på något sätt inspirerar, för att komma ihåg det. Men jag ville absolut inte göra av med några pengar, så det blev den absolut billigaste kameramobilen jag kunde hitta, och kvalitén på kameran är därefter. Men jag blev efter att ha kollat igenom mina bilder himla peppad av hur härligt fulsnygga de är. Så jag funderar på om jag inte kan använda det på något sätt. Så jag har funderat ut ett projekt där jag kan leka lite med detta.
Vi får se vad det blir av med. Så länge, en exempelbild:



Nevermind bruset och kornigheten - den sluddriga oskärpan och färgerna får det på något sätt att se ut som en akvarellmålning tycker jag. Spännande! (Fotot är taget på Januarigatans spårvagnshållplats för någon natt sedan.)