jag ritar en katt.




Jag har sett omkring mig
Sett starka män
Och det spelar ingen roll om man är ond,
är du stor vill alla va din vän
Lustans Lakejer - Diamanter

I min projektkorg finns just nu ett antal filmer. En av dem gjorde jag igår kväll:

Den är väldigt inspirerad av Philip Glass Einstein on the Beach (här är youtubelänk om ni inte har spotify), som jag lyssnat på mer och mer den senaste tiden. Men det är mest ett test av utrustningen, för att kanske göra något mer intressant i framtiden.

Ett av de andra filmprojekten i mitt huvud kommer bli något liknande. Musik uppbyggd av loopar och ytterligare loopar. Men den kommer vara animerad och ser för tillfället ut såhär:

Ja, det var ett tag sen. Nu igen. Men nu har jag en bra ursäkt! Jag har varit i Venedig på konstbiennal. Och sett på massa fin och inspirerande konst. Upptäckt nya favoriter. Framför allt ryssen Pavel Pepperstein (som gav mig känslan av båda mina favoriter Tal R och Chris Johanson*) som målat en helsikes massa akvareller som en retrospekt över framtidens monument. Exempelvis "The Antenna for the communication with those who died", som uppfördes år 2999:

Ett helt rum fyllt med sådana alltså. Säkert 40-50 stycken, med lika fantastiska idéer. Men i biennalens "utvalda" utställning hittade jag plötsligt ett helt rum till med diverse Pavelmålningar. Där fastnade dessa i mitt huvud:


En annan favorit från biennalen var isländaren Ragnar Kjartansson, som bodde i sin utställningslokal där och använde den som ateljé och galleri. Han hade målat säkerligen ett 50-tal tavlor, av sin vän enbart iklädd badbyxor i lokalen, som stod utspridda överallt, men det som verkligen påverkade mig var ett intilliggande rum med fem videoprojektioner. De var synkade och visades på varsin vägg runt i hela rummet och varje enskild projektion innehöll två musiker (Ragnar och hans vän igen) som spelade olika instrument, på olika platser i varje projektion, som tillsammans bildade ett band som spelade en låt. Hittade någon som filmat en del av det på youtube, och det blir ju verkligen inte samma känsla som att stå mitt i där, men ändå:



(Jag håller nu på med ett projekt som väl är ganska direkt inspirerat av detta, men eftersom jag inte har den rätta tekniken (fem projektorer och möjligheten att synka dem) så kommer det se väldigt, väldigt annorlunda ut.)

En annan favorit från biennalen var Steve McQueen, som jag kände till sedan tidigare för hans fantastiska film Hunger men inte hade en aning om skulle medverka på biennalen så jag blev lyckligt förvånad när jag såg hans namn utanför Storbrittanniens konsthall. En halvtimmeslång film om livet på biennalområdet under den period då det inte är biennal där. Herrelösa hundar strövar omkring och rotar bland soporna tillsammans med gamla tanter. Ljusskygga män träffas i månljuset. Men denna blogg har fokus på bilder (mina egna iofs, men ändå) och inte text så jag letade upp lite klipp från filmen på youtube. Hittade bara ytterst lite, men Steve McQueen själv är med i dem och förklarar lite vad han tänkt. För mig var det dock mest det filmiska berättandet snarare än vad som berättas som jag inspirerades av, men tyvärr är det inte jättebra exempel på det i klippen, och det är inget ljud alls med. Men okej:



Okej, det var lite inspiration från den senaste tiden. Nästa inlägg kommer innehålla mina egna kreationer.

______________________________________________________________________________________

*Chris Johanson finns representerad i boken Beautiful Losers som jag just lånat, samt dokumentären med samma namn, om konstnärerna i boken - framförallt unga nördar i USA, uppvuxna i skate- och grafitti-kulturen - exempelvis storfavoriter inom film som Spike Jonze och Harmony Korine, som jag just beställt från England. Här är den mycket peppiga trailern:

Detta är alltså ljud- och bildprojektet som har jobbats på ett par veckor. En liten musikmaskin. Eller ljudlåda, eller nåt. Byggd från diverse skräpdelar. Det enda nyinköpta är den lilla röda knappen och möbeltassarna på fötterna, för att den ska stå stabilt.






Ett litet klaviatur, en kasettbandsloopmaskin och en melodika/speldosa.

Klaviaturet var tänkt att slå på spända trådar av något slag. Tänkte jag skulle bygga en liten låda som skulle fungera enligt en gitarrkropps princip (vilket syntes i ett tidigare inlägg), men det blev lite för omständigt. Fick idén att strängarna på en äggskärare är färdigspända och perfekt format. Det visade sig dock när jag skulle montera allt att de inte lät tillräckligt högt. Men samtidigt upptäckte jag att tangenterna lät tillräckligt i sig, och eftersom jag sågat dem i olika längd för att de skulle slå på olika strängar så fick de varsin ton i sig själv. Så nu fungerar de lite som en marimba.

Kasettbandsloopen är ganska simpel. Det är en freestyle med ett kasettband och bandet i kasetten har jag klippt till så att den bara är en kort loop på ett par sekunder, vilket gör att man inte behöver vända håll på bandet eftersom det bara går runt, runt. Och så låter det "snyggt" med en loop. Väldigt svårt att leta ut en perfekt loop bara, så jag bara klippte lite i bandet som satt i, och det blev en kort sekvens från Magnus Ugglas Dörrslusk. Freestylens ström är kopplad till den lilla röda knappen, som ger kontakt när den hålls nere. Hade från början tänk att koppla knappen till högtalaren snarare än till strömmen, eftersom man då skulle få en ögonblicklig på/av på ljudet. Startar/stoppar man strömtillförseln låter det lite segt när man startar, eftersom motorn måste "komma igång". Men i slutändan tyckte jag att det lät rätt gött, så det fick va så. Hade man kopplat till högtalaren hade jag vart tvungen att ha en knapp för strömmen också, och då hade den antagligen blivit lämnad på och då hade batterierna tagit slut ganska fort.

Melodikan/speldosan eller vad man kallar det var faktiskt enklare att göra än jag trodde. Metallflärparna är av lite olika bredhet och längd och är fästa vid träet vid olika punkter, så att de låter på olika sätt. Det finns väl en hel vetenskap bakom det där, för att ge dem olika toner och så, men jag förstod snabbt att jag inte skulle kunna tillämpa den vetenskapen så jag testade mig bara fram lite. Ville få dem att låta, snarare än att låta bra. Och det var ju ingen match. Sen satte jag spik i olika positioner på en pinne, som blev min vev som slår påmetallflärparna. Tjoff! Så var det gjort.

Gjorde samtidigt ett tryck av mina skisser och ritningar av mekaniken i lådan. Där kan man se att det inte ser riktigt ut som det var tänkt. En av skisserna där har ju dessutom skymtats här i bloggen tidigare.


Och sist men inte minst, videon på hur det hela funkar:

Koola katter i idolbildsformat. Varje bild är 5x5 cm. Bakgrunden är screentryck och katterna är klippåklistra utskrift från internet. Fler kommer säkert dyka upp snart, i någon form, för det gick av bara farten att göra dessa. Booyah, booyah.

I somras var jag fattig men upptäckte att jag hade massor med filmrullar att fota upp. Sen när jag fotat upp dem blev de liggande eftersom jag inte hade råd att framkalla dem (förutom de svartvita som jag framkallar här hemma). Men nu är säsongen igång och jag har (lite) pengar igen, så jag lämnade in till framkallning! Och fick ett par riktiga gobitar tillbaks, fastän mysgubben i fotobutiken sa att filmen antagligen var för gammal och förstörd och inte skulle ge något alls . Dessa foton på familjen har jag tagit med min lilla Ikimono (som jag nämnt tidigare):


Jag.


Erik och Jack.


Kristina.

Jag lämnade även in en rulle som jag fotat med min Holga. De flesta bilderna togs på Emmaboda: