Chuck, Philip och jag

Jag har länge funderat på att på något sätt härma Chuck Close och göra ett självporträtt bestående av prickar. Hans gamla porträtt av Philip Glass ligger alltid i bakhuvudet och inspirerar. Så nu testade jag. (Och min scanner är kass.)



Det blev väl inte riktigt som jag hoppats. Men detta var ju just ett test och en skiss för att se om det skulle kunna funka över huvud taget med de färgpennor jag har. Och det skulle det nog. Men jag måste göra fler punkter, och försöka hitta fler färger. Jag försökte så gott det gick att separera färgerna i Photoshop (sån lyx hade nog inte Chuck) och sedan prickade jag efter färgerna i rutnätet i mitt block. Blocket har färre rutor än det rutsystem jag ritat upp på ett större papper, så därför blir bilden ganska luddig. Förminskar man den ser man lite bättre vad det föreställer, men äsch. Jag får helt enkelt försöka i större skala!

Bakom kulisserna:

Tre olika bruna färgpennor + en svart. Ändå syns inte särskilt stor skillnad mellan färgerna.


Under arbetets gång: SVT-play med en dokumentär om Ola Salo, och fusklappen på laptopen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0