Framkallade foton

I somras var jag fattig men upptäckte att jag hade massor med filmrullar att fota upp. Sen när jag fotat upp dem blev de liggande eftersom jag inte hade råd att framkalla dem (förutom de svartvita som jag framkallar här hemma). Men nu är säsongen igång och jag har (lite) pengar igen, så jag lämnade in till framkallning! Och fick ett par riktiga gobitar tillbaks, fastän mysgubben i fotobutiken sa att filmen antagligen var för gammal och förstörd och inte skulle ge något alls . Dessa foton på familjen har jag tagit med min lilla Ikimono (som jag nämnt tidigare):


Jag.


Erik och Jack.


Kristina.

Jag lämnade även in en rulle som jag fotat med min Holga. De flesta bilderna togs på Emmaboda:

jag blir oerhört inspirerad och framförallt imponerad av allt du har åstadkommit. hur gick du till väga för att bygga din screenprint-maskin, och köper du screentryck-ramar? eller gör du dem själv? (de är väl ganska dyra i affär?).

Härligt att höra!



Screenmaskinen är ju egentligen inte mer än så som jag beskriver i inlägget från i somras.

http://diditmyself.blogg.se/2009/july/hemmatryckeriet.html

En screenram och ett par gångjärn, som man fäster i både bordet och ramen, så att man kan fälla upp och ner och alltid få ramen på samma plats hela tiden.



Jag brukar faktiskt köpa ramar, fastän det är ganska dyrt. Men det går helt enkelt inte få den kvalitén i en hemmagjord ram. För om man vill kunna trycka med en ganska hög "upplösning" (vilket jag vill) måste man ha en finare duk (högre siffra är högre "upplösning", jag kör just nu med 100) och då är det också väldigt noga att den är bra spänd över hela ramen. Och det tror jag är väldigt svårt att göra utan maskin. (Men jag har inte testat...)

Jag ska aldrig raka av mig håret igen.